Ukraina del
1.
Den 8
augusti åkte vi hemifrån vid ca 02:00
och vi var framme vid Arlanda ca 06:30. Vi hade bestämt oss för att plasta in
vårat bagage eftersom jag har läst att det sker många stölder på flygplatsen i
Kiev och att personalen brukar rota i väskorna. Det tog ett bra tag innan vi
hittade stället där man kunde plasta in. Vi fick fråga många olika personal,
som alla sa olika ställen, innan vi hittade den.
Planet avgick ca 30
minuter efter avsatt tid, runt 09:30. Jag hade aldrig flygit förut så jag
tyckte att det var lite läskigt. Dagarna innan avresan hade jag extrem ångest
och var övertygad om att jag skulle dö. Men det var inte alls så farligt som
jag trodde. Vi åkte med ett ukrainskt lågprisflyg så standarden var kanske inte
på topp. Dock tyckte min sambo att flygplanet var helt okej, medan jag tyckte
att det kunde ha varit bättre. Flygvärdinnorna pratade på ukrianska och
engelska, men jag försod deras engelska lika mycket som jag förstod ukrianska.
Tur att min sambo förstår ukrianska ganska bra. (hans modersmål är ryska
eftersom när han växte upp tillhörde Ukraina Sovjet och då pratade man ryska,
han läste ukrianska i skolan men kommer inte ihåg så mycket. Ukrianska och
ryska är tydligen ganska olika fast vi som inte kan tycker att det låter lika).
Vi kom till flyplatsen i
Kiev, Boryspil vid 12:00-tiden ukrainsk tid (11 svensk tid). Där blev vi mötta
av min sambos syster (som spenderar hela somrarna i Ukraina, annars bor hon i
samma samhälle som oss) och min sambos kusin, Lena och hennes exman. De ville
absolut hämta oss, fast vi hade tänkt att åka buss. Bilen vi åkte i var en
ryska gammal Lada. Jag har aldrig sett en sån bil förut men vart jag än tittade
i Ukraina så såg jag sådana. Bilen hade inga bälten och han körde som en
galning. Den övriga trafiken körde också som galningar precis som om det inte
fanns några regler. Tydligen rättar sig folk inte speciellt mycket efter
reglerna, de flesta struntar till exempel i bilbälten fast det är lag på det.
Man för böta 50 kr om man inte har bälte.
Vägarna i Ukraina är inte
de bästa. Det finns stora hål i vägarna, även på de stora motorvägarna. De har
dock börjat att fixa till vissa vägar lite eftersom Ukraina ska ha fotbollsEM
tillsammans med Polen nästa år. Jag kan säga att i jämförelse med Ukraina är
svenskarna exemplariska bilförare och vägarna är de bästa som finns!
Efter ca 5 timmar kom vi
i alla fall fram till Resetilovka där min sambos mormor bor. På vägen från
flygplatsen fick jag ont i halsen så när vi kom fram mådde jag inte alls bra.
Min sambos mormor blev jätteglad att se oss. Det kändes lite konstigt för hon
pratade ryska med mig fast att jag inte fattade så mycket.
Min sambos syster visade
mig runt i huset. Resten av kvällen låg jag i sängen för jag mådde dåligt. Jag
var jätteförkyld och hade troligtvis feber. Tack och lov hade jag med mitt
nässpray från Sverige.
I del 2 kommer jag
berätta mer om hur det var i Reshetilovka.
